8. Sokrates inför döden

 

KATEDRALSKOLAN

I LINKÖPING

Målningen i aulan av Olle Hjortzberg

 

Tolkad av lektor em Kerstin Bergman

SOKRATES

inför domstol och inför döden.

Samvetet

 

Sokrates (andra från höger, med flint, trubbnäsa och krulligt skägg) diskuterar med folk av olika slag.

(Från Rafaels målning i Vatikanen)

Sokrates gick omkring på torget i Aten, agora´, och diskuterade med folk - och retade en del. Till slut drogs han inför rätta och anklagades för att ha infört nya gudar och förfört ungdomen.

 

Kanske var det hans tal om en inre röst som gav anledning. Han kallade den sitt daimonion, en liten demon. Den liknar vad vi kallar samvete, som säger ifrån när vi gör något orätt men är tyst annars.

 

 

Inför domstolen hänvisade han till den inre rösten, som inte varnat honom för vad som väntade.

 

Döden, menade han, var antingen som en drömlös sömn: bara skönt.

Eller också skulle den föra honom till en annan plats, där han skulle träffa intressanta män och kunna fortsätta sina undersökningar.

 

Något tredje (en straffens ort) var tydligen uteslutet. Han litade på sitt goda samvete !